FORSKNING OM ÅLDRANDET
Det biologiska åldrandet är en process som påverkar alla människor. Här presenteras nyheter om forskning som syftar till att göra livet mer hälsosamt - och längre.
Idag har vi inte förmågan att påverka det biologiska åldrandet i någon större utsträckning. Men det finns mycket spännande forskning om åldrandets biologi, och det är det som är ämnet för Unggammal.
Senaste inlägg
- Inflammation skapar muskelsvaghet vid högre ålder
- Vilka studier om åldrande pågår just nu?
- Massor om senolytiska behandlingar
- Vad är åldrandet egentligen?
- Senolytiska läkemedel har stora fördelar
- Klotho och åldrandet
- Proteinet medin ansamlas när vi blir äldre
- Kosttillskott som kan förlänga hälsan
- Bakterier i mag- och tarmkanalen kan påverka åldrandet
- Att motverka åldrandet kan göra att kvinnor kan få barn senare
Arkiv
Länkar
Etiketter
blodtransfusioner parkinsons sjukdom styrka membran övervikt transplantationer programmerad celldöd google statistik maximal livslängd hjärt- och kärlsjukdomar stamceller health span död ålderstecken motion medellivslängd livslängd åldrande forskning mitokondrier sjukdomar fria radikaler cellreparation kost immunförsvaret djur kalorireduktion ros cytomegalovirus hjärtrytm stress calico demografi regeneretiv medicin minne telomerer
Senaste kommentarer
2014
Hur som helst så skulle vi må bättre om fler celler kunde rensas bort. Inte minst eftersom dessa celler utsöndrar ämnen som skapar inflammation.
Cancerforskare har på senare år arbetat mycket med att utveckla metoder för att kunna nå celler av en viss typ - i deras fall cancerceller. De har också nått viss framgång. Dessa metoder kunde även användas för att rensa bort döda celler, t.ex. genom att binda till något som kallas p16. En bra genomgång av detta finns här.
Ett nytt forskningsresultat har hittat en bra markör för döda celler i form av en kombination av proteiner. Detta kan vara en väg framåt för att hitta ett ämne som kan rensa ut de överblivna cellerna så att de slutar att göra skada i kroppen.
En av de mest lovande ämnena i fråga om att hejda åldrandet är rapamycin. Som det ser ut nu har det en relativt god effekt för att bromsa åtminstone delar av det vi kallar åldrandet, men är samtidigt inget undermedel.
I en lång rad musstudier har mössen visat sig leva i storleksordningen 10% till 50% längre, och såväl medellivslängd som maximal livslängd har påverkats. Mycket av effekten verkar bero på att rapamycin minskar risken att utveckla cancer. En fördel med rapamycin är också att det är ett redan sedan tidigare godkänt läkemedel, och därmed skulle det vara möjligt att använda det redan idag.
En artikel i Science går nu igenom effekterna av rapamycin på ett väldigt pedagogiskt sätt. Utgångspunkten för artikeln är att rapamycin kan användas mot Alzheimers, eftersom detta är en sjukdom där åldrandet är den största riskfaktorn.
Nyligen presenterade OECD sin Health at a glance 2014, en rapport om hälsan i medlemsländerna. Sverige är en av de bästa i klassen, och rapporter i till exempel Svenska Dagbladet lyfte fram att svenska pensionärer blivit friskare - och till och med är friskast i hela Europa. Vi har bland annat en relativt sett liten mängd år mot slutet av livet med dålig livskvalitet. Den dåliga, sista delen av livet har minskat med åtta år från de som föddes 2004 till de som föddes 2012!
Samtidigt är inte allt förträffligt i Sverige. Förväntad medellivslängd vid födseln (2012 81,8 år i Sverige) har visserligen ökat med flera år sedan 1990, men i Sverige nästan minst av alla medlemsländer. Man kan också se i rapporten att Sverige är väldigt bra på att bota cancer, men knappt över medel i fråga om stroke.
Ett mer intressant företag är Craig Venters Longevity Inc, som tänker prova vilka av de många kurer som redan visat effekt på djur som fungerar på människor. Big data är ett av hjälpmedlen.
Alkahest, som just nu genomför en undersökning där de tar blod från unga och ger till äldre, är också högst intressanta. Om effekten är den samma på människor som på djur så kommer vi höra mer om dem.
Nature skriver om dessa och fler företag som vill bota åldrandet i sitt senaste nummer.
Som sagt är dock sambanden inte enkla. En del ser mer telomerernas längd som ett tecken på hur långt åldrandet gått, snarare än som en orsak till åldrandet.
Det finns en del intressant forskning på området. Som exempel finns det en undersökning där man satte igång möss stamceller i hjärtat så att de återbildades efter en skada. Annars brukar hjärtan efter exempelvis en hjärtinfarkt i stället få ärr.
En handlar om ett ämne som kan motverka att thymus skrumpnar ihop med åldern, och därför orsakar ett försämrat immunförsvar. En annan teknik handlar om ett ämne som ska minska inflammation som orsakar en rad ålderssjukdomar. En tredje handlar om att förlänga telomererna. Detta är tekniker som attackerar några av de mest iögonfallande delarna av åldrandet.
Att behandla inflammation kan vara en viktig del av behandlingen. Över huvud taget är inflammation något som nämns allt oftare som en viktig och negativ del av åldrandet.
Det finns förstås flera teorier om vad som orsakar åldrandet. En av de mer vanliga handlar om programmerat åldrande. Den liknar åldrandet vid t.ex. puberteten och menopaus, det vill säga utvecklingssteg som alla människor går igenom (i fråga om menopaus kanske bara hälften av alla människor, förresten).
Men hur klockan som styr det programmerade åldrandet ut? Vilken forskning är intressant för att utforska det? Det är en fråga som forskaren Josh Mitteldorf skrivit om på sin blogg, och han landar i att rekommendera företag som vill forska om praktiska botemedel mot åldrandet:
- Telomeraseaktiverare, som är avsedda att förlänga antalet gånger en cell kan dela sig
- Återväxt av thymus. Här finns flera metoder som kommit relativt långt.
- GDF11 och flera andra blodfaktorer. Här pågår redan forskning, riktat mot Alzheimers, som jag nämnt tidigare i bloggen.
Det är naturligtvis positivt att många funderar över detta. Det är också intressant att flera vill prioritera samma saker, som exempelvis rollen för inflammation och hur exakt kalorireduktion fungerar för att förlänga livet.
Det verkar helt enkelt vara så att extrem livslängd bara kan förklaras med hjälp av komplicerade mekanismer. Det kan fortfarande vara gener som är en viktig del av förklaringen, men livslängden beror på många olika gener som var och en bara ger små för- och nackdelar. Eftersom extrem livslängd är vanligare i vissa familjer så tyder fortfarande det mesta på att generna är inblandade. Till exempel kom nyligen en metaanalys där det konstaterades att genen ApoE har inflytande över livslängd.
Men sedan finns det också andra aspekter i fråga om miljö och livsstil som är minst lika viktiga.
Sammanlagt finns det för övrigt bara 74 personer i livet som är över 110 år gamla. I studien ingick 17 av dessa.
Några intressanta resultat:
- En mycket stor andel trodde de skulle leva kortare än vad som sedan skedde i verkligheten
- Generellt kan man säga att det är svårt att förutse sin livslängd. Men en del av de som redan hade en svag hälsa verkar ändå kunnat förutse att deras odds var dåliga.
- Av de som trodde det var 0% sannolikhet att de skulle vara vid liv så var det nära hälften som faktiskt levde!
- De som var optimistiska i fråga om sin chans att överleva till 75 visade sig ha ungefär lika stor chans att klara sig som de som bara trodde chansen bara var 50%
Här är en bloggpost med en mer visuell beskrivning som beskriver skillnaderna mellan uppskattad livslängd och den faktiska chansen att ha överlevt.
Till att börja med så finns det helt uppenbara faktorer, som att män i äldre generationer rökte i större utsträckning än kvinnor. Även när dessa räknas bort så kvarstår det dock en könsskillnad, och vad som ligger bakom den är omtvistat. Är det en fragil Y-kromosom, riskfyllt levene eller helt enkelt mer hjärt- och kärlsjukdomar?
Oavsett så har en ny metaanalys gått igenom 72 studier och kommit fram till att könsskillnaden i medelllivslängd nästan enbart finns i vissa urskiljbara subgrupper, och att dessa är socioekonomiskt bestämda. Slutsatsen blir därför att eventuella insatser ska riktas till de här grupperna, och att män sannolikt kan komma ikapp kvinnor i fråga om livslängd.
Som ett första steg har Svenska Livsförlängningssällskapet startat ett upprop för att maximera den friska livslängden. Det största hindret mot detta är åldrande, som är en bakomliggande orsak till många av de sjukdomar som orsakar de flesta dödsfall idag. Vi bör därför se åldrandet som en sjukdom som behöver bekämpas. Skriv på uppropet!
Guarantes slutsats är dock tyvärr väldigt typisk bland många forskare idag. Han är helt enkelt riktigt negativ, och tror det kommer dröja länge innan människan kan rubba den maximala livslängden. Han verkar till och med tveksam till om medelllivslängden kan öka så mycket mer, utan hoppas mest att människor kan vara friskare under den tid som finns. Man kan väl konstatera att det är sällan man ser till exempel en solcellsforskare som har en så pass negativ inställning till sitt eget forskningsfält. Det här blir särskilt noterbart då åldrandet är ett område där så mycket ännu inte är provat och det trots allt finns många lovande spår att följa. För min egen del tror jag attityden snarare handlar om kulturella attityder kring åldrandet.
(En annan artikel från Cell med en genomgång av åldrandets mekanismer)
Forskarna ska genom genterapi på möss ändra 11 gener som är kända för att förlänga livslängen och samtidigt ändra 8 gener som orsakar åldersrelaterade sjukdomar i olika delar av kroppen. De kommer jämföra dessa kombinationsbehandlade möss med möss där bara en enda av de 11+8 generna förändrats. På så sätt ska de kunna se om kombinationsbehandlingen är bättre än de enskilda delarna.
Nu har forskare hittat ett sätt att stänga av mekanismen för hur telomererna förkortas. Telomererna kan nämligen ändras med hjälp av enzymet telomeras, men nu visar det sig att enzymet har en off-knapp. Därmed borde det kunna vara möjligt att hindra den process där telomernas förkortas, t.ex. på grund av åldrande.
Vi kommer med stor sannolikhet få återkomma till detta forskningsresultat, eftersom det öppnar upp för en mängd nya och spännande forskning. Hur åldrandet i stort påverkas är naturligtvis dock oklart.
Priset finansieras av en rad investerare och kommer förhoppningsvis leda till fler spännande resultat att rapportera om här framöver.
Det borde inte heller vara särskilt långt fram i tiden som någon vinner priset, med tanke på att flera team förlängt livet på möss i viss utsträckning.
Dock är det så klart inte säkert att genen fungerar lika bra på människor, även om vi faktiskt har samma gen.
Det är en bra genomgång av forskningsläget kring rapamycin, metformin, resveratrol och pekar även på en del områden som skulle behöva utforskas mer.
Men det finns så klart en lång rad ämnen som förlänger livet på möss med åtminstone 10 procent och i vissa fall 60-70 procent, och långt i från alla är ordentligt genomforskade. Förhoppningsvis hinner inte dagens barn bli gamla innan vi vet betydligt mer.
Thymusens försämrade funktion är en stor del av orsaken till att vårt immunförsvar försämras med åldern. Vilket i sin tur både är farligt (allt fler äldre dör av enkla infektioner) och som orsakar en sämre livskvalitet för äldre.
Jag ser också en annan intressant artikel om hur immunförsvaret eventuellt skulle kunna hjälpas av så kallade p38 inhibitators, en redan existerande möjlighet.
Det som framför allt finns i yngre människors blod är GDF11, ett protein som alla har i blodet men där mängden av okänd anledning minskar med åldern. Ämnet testas nu även för att se om det kan användas för att krympa cancertumörer.
Daumone är ett ämne som hos rundmasken C Elegans orsakar ett dvalaliknande tillstånd som den behöver för att sova sig igenom ofördelaktiga miljöförhållanden. I detta tillstånd lever dessutom C Elegans längre. Nu har forskare undersökt om ämnet kan ges till möss och få även dem att leva längre. Det visar sig att det fungerar.
Mössen var redan gamla när de fick daumone. Forskarna såg en rad goda effekter, som minskad inflammation och insulinresistans. Ämnet gavs oralt, vilket är bra om man ska utveckla ett läkemedel baserat på resultatet. Jag antar därför att vi kommer se mer forskning om detta!
Muskelmassan mättes genom bioelektrisk impendens. BMI är däremot inte ett intressant mått.
Det går så klart diskutera vad som är orsak och verkan här. Den som är frisk kanske har mer muskler och förblir sedan frisk längre.
Detta gör att större delen av den förändring av medellivslängden vi sett under senare år beror på att äldre lever längre, inte på att unga överlever i större utsträckning. Delvis beror detta så klart på att väldigt få dör unga. Men en stor del beror på bättre behandling av hjärt- och kärlsjukdomar och cancer.
Det är vid Luxemburgs universitet som den nya forskningen utförts. Forskarna kunde konstatera att efter sex månader så användes de implanterade stamcellerna som normala neuroner i mössens hjärnor. Det borde på det här viset vara möjligt att ersätta sjuka delar av människors hjärna med friska.
Forskarna säger att de nu specifikt ska undersöka om det går att göra samma sak med de neuroner i hjärnan som producerar dopamin. Det är i första hand när dessa fallerar som Parkinsons sjukdom utvecklas.
I stället är nya behandlingar mot åldrandet i sig mycket mer verksamma. Även en relativt liten effekt på åldrandet skulle innebära en väsentligt större del av de äldre som har full eller god hälsa.
Medellivslängden i USA är ca tre år kortare än i Sverige (2012 var den 78,74 respektive 81,70 år), så siffrorna är inte riktigt möjliga att översätta.
Intressant är däremot att dessa sjukdomar till stor del orsakas av livsstilsfaktorer som rökning och fysisk inaktivitet. Slutsatsen blir därför att det går att påverka sin livslängd i stor utsträckning. Det är först över 90 års ålder som det genetiska arvet blir riktigt viktigt.
De föreslår också en början på en strategi framåt. De studier som ingår och som de vill ha ett ökat stöd till är verkligen inte kontroversiella, eftersom det blivit allt mer accepterat att forska om åldrandets mekanismer. De som har mer radikala idéer om vad som behöver göras, som t.ex. SENS Research Foundation, ser också utspelet som något positivt eftersom det just visar på att det är allt fler som öppet propagerar för mer forskning om åldrandet.
En ny studie visar att längden på telomererna inte är förknippade med rökning, ökad kroppsvikt, fysisk aktivitet och liknande livsstilsfaktorer som är förknippade med åldrande. Dessutom hittar författarna ingen koppling mellan korta telomerer och mortalitet.
VSEL är en slags väldigt små stamceller som varit väldigt omdiskuterade på sistone. Vissa ifrågasätter till och med deras existens, men de börjar bli mer accepterade. Det handlar om stamceller som finns lite överallt i kroppen, och alltså även i vuxen ålder. Det gör att de eventuellt kan aktiveras och användas för att reparera kroppen.
Exakt hur mekanismen som har med kalorireduktion att göra skulle fungera är oklart, men kanske är forskningsresultatet ändå ett steg på vägen mot att förstå hur det skulle gå att åstadkomma samma effekt som kalorireduktion - utan att behöva sluta äta!
Det som är intressant med detta är att lipofuscin inte bara ansamlas i ögat, utan på många platser i kroppen. Det är en del av åldrandet som drabbar alla, och som orsakar sämre fungerande lysosomer, vilket i sin tur gör att dessa cellernas städorganeller inte lyckas hålla cellerna i god form. För att vi ska leva längre behövs det alltså en lösning på detta, och nu finns det en kandidat för ett läkemedel som skulle kunna åstadkomma detta.
Testet kallas Bioenergeticcs Health Index (BHI) och mäter syret som används av cellen i vila och sedan under metabolisk stress, varpå dessa värden jämförs. Darley-Usmar menar att detta test borde bli lika vanligt som blodtrycksmätning i vården.
Det är känt sedan länge att det verkar finnas en koppling mellan smärta och livslängd. De som har kronisk smärta lever exempelvis ofta ett kort liv.
Sannolikt skulle det dock vara en dålig idé att försöka hitta något sätt att minska smärtkänsligheten hos människor, eftersom man då riskerar att t.ex. inte känna när man bränner sig...
Intressant är också att en del tyder på att kalorireducering gör att man stärker de här mekanismerna.
Den försvagning som kommer, och som blir extra tydlig för de som är över 70 år, är ofta ett stort hinder för en god livskvalitet hos äldre.
Samtidigt ska det sägas att orsakerna till muskelförsvagning är relativt komplexa och därför kan inte oxytocin vara den enda lösningen.
En ny brittisk studie har analyserat nära 36 000 dödsfall hos människor blivit mer än 100 år gamla. Det visar sig att den vanligaste dödsorsaken är åldrandet i sig själv, genom allmän svaghet och enkla infektioner som skulle gått att bota hos en yngre människa. Faktum är att "old age" var nämnt som dödsorsak i mer än 3 av 4 dödsfall. Däremot minskar andelen som dör av cancer och hjärt- och kärlsjukdomar
Slutsatsen är självklar: Det behövs mer forskning för att se till att åldrandet inte förblir en lång utförsbacke. Medan det förr ansågs normalt att bli lite vimsig i huvudet när man blev äldre, så läggs det idag miljarder på demensforskning. När kommer det inte längre anses normalt att ha så dåligt immunförsvar att man inte vågar träffa sina barnbarn? Behöver det verkligen vara så att det inte går att gå upp för trappor för att man fyllt 80?
Det är egentligen självklart att simuleringsverktyg idag kommit så långt att de kan användas för medicinsk forskning. Men förvånansvärt används de för det och det är sällan jag ser nyheter om det.
Ofta har forskare i stället sökt en enda orsak och t.ex. har flera gener visat sig vara vanliga bland människor som blivit mer än 100 år. Problemet är att sambanden är så svaga att de ibland inte kunnat replikeras i andra studier, och hur som helst är effekten inte särskilt stark. I en kommentar till den ovan nämnda studien säger en av forskarna att behandlingar behöver vara personligt utformade, och att det på så sätt kan gå att få bättre effekt. Slutsatsen borde vara: Ingen av de mest utforskade metoderna för att öka medellivslängden fungerar särskilt bra.
Det har ju även funnits en lång rad exempel på ämnen som verkar bra på att förlänga livet på olika djur, men som sedan visat sig ha en begränsad effekt på däggdjur. I dagarna publicerades resultat om ännu ett ämne, som heter α-ketoglutarate och som visat sig förlänga livet på masken c.elegans med 50 procent.
Svaret finns kanske i stället att finna hos 103-årige George Geeson i Storbritannien? Han verkar enligt en lokaltidning tro att hans aktningsvärda ålder beror på en av hans dagliga måltider, bestånde av scones!
Kalorireduktion har visat sig förlänga livet för de flesta arter, inklusive däggdjur. Tidigare har det visats att det egentligen räcker att minska på mängden metionin i kosten för att få samma effekt.
Den nya undersökningen visar att en minskad mängd metionin i kosten dramatiskt ökar autofagocytos. Ett kausalt samband har kunnat fastställas, vilket gör att man nu kommit ett steg närmare att första hur kalorireduktion leder till ett längre liv.
Ett protein som heter GDF11 tros vara orsaken. Det finns normalt i blodet, men minskar med åldern. Forskarna pratar nu om att utveckla läkemedel mot Alzheimers och hjärtsjukdom med hjälp av proteinet.
Intressant är också att blodplasma (till skillnad från GDF11) är något som regelbundet ges till människor. Det innebär att det inte finns någon risk för att det kommer visa sig vara farligt. En studie är på väg att sättas igång som ska behandla Alzheimers med blodplasmainjektioner.
Det är tunga tidskrifter som Science och Nature Medicin publicerat forskning om detta. Forskningen är genomförd vid Stanford University och University of California. Förhoppningsvis kan vi i och med att så många tunga aktörer intresserar sig för den här typen av forskning nu se fram emot många fler spännande resultat framöver.
Mycket går att ordna genom att styrketräna. Få åtgärder har så positiv efffekt på livskvaliteten så väl som ren och skär dödlighet som att gå på gymmet - även för de riktigt gamla. Men det är bara att se på idrotten för att konstatera att åldrandet gör att styrkan helt enkelt inte finns där längre.
Här är en intressant studie där man återställde muskelstyrkan hos möss genom lokal stamcellsbehandling. Kanske är detta framtiden?
Det som gör resultatet särskilt viktigt är att trots att brässen nog okänd för de flesta, är den ett organ som är mycket viktigt för immunförsvaret. Det är här som T-lymfocoterna, en typ av vita blodkroppar, färdigbildas.
Eftersom äldre ofta har ett nedsatt immunförsvar, till relativt stor del beroende just på att brässens funktion försämrats, så är det här forskningsresultatet en av de mest intressanta jag sett på länge.
Det är också spännande att tänka sig att det faktiskt kan vara så enkelt som att bara tillsätta ett enda ämne för att ett helt organ ska föryngras. Forskarna säger dock att det finns många risker med att prova detta på människor, så den praktiska användningen är nog inte så nära i tiden.
Om någon undrar över bildvalet: Thymus är engelska för bräss, men även latin för timjan!
Jag har hittat en artikel för den som är intresserad av parabiosis. Det är en genomgång av den historiska bakgrunden, som visar sig vara lång, såväl som möjligheterna som finns i att forska mer på området.
Förhoppningsvis får vi se mer på det här området.
Sedan tidigare är det välkänt att färre kalorier leder till en längre livslängd. En rad olika samvariationer med olika ämnen som finns i cellen har också hittats.
Det som nu är nytt är att neuropeptid y inte bara är ett ämne som visar sig vara nödvändigt för att livslängden ska öka, utan även att om den är frånvarande men flera av de andra ämnena som tidigare studerats fortfarande finns kvar (bl.a. insulin-like growth factor-1) så ökar inte livslängden.
I stort sett stämmer säkert resultaten väl, menar många, exempelvis Livsmedelsverket. Samtidigt finns det en del kritik. Till exempel så har forskarna väl egentligen bara skickat ut en enkät där deltagarna fått fylla i hur mycket frukt och grönsaker de konsumerat senaste dygnet. Man kan ifrågasätta hur bra det är som metod.
Sedan så finns det en ännu mer intressant kritik, nämligen att studien inte konstanthåller för totalt kaloriintag. Det innebär att resultatet i stället kan bero på att de som äter mycket frukt och grönt också får i sig mindre kalorier. Som jag skrev om senast igår så är det mycket möjligt att mindre kalorier innebär mindre dödlighet.
Men som sagt: Frukt och grönt är bra!!! (Fast mindre kalorier kanske är ändå bättre).
Lokman atroshi » Metformin - hur fungerar det mot åldrandet?: ”Jätte bra”
Bengt » Olika strategier för att rädda stamcellerna: ”Bra att det jobbas med detta. ”
Timmy » Intervju med en åldrandeentreprenör : ”Perfekt, har letat efter den intervjun men inte hittat den.”
Timmy » Lungor från grisar: ”Vad härligt att höra framsteg på den här fronten! ”
Timmy » Framtiden för behandling av celler i senescence: ”Intervjun är definitivt läsvärd! ”