FORSKNING OM ÅLDRANDET

Brittiska forskare har lyckats föryngra funktionen hos brässen hos möss. Det är sannolikt första gången som ett organ i en äldre organism har återställts till den funktion den hade som ung. Allt enbart med hjälp av att ge mössen ett protein, FOXN1.

Det som gör resultatet särskilt viktigt är att trots att brässen nog okänd för de flesta, är den ett organ som är mycket viktigt för immunförsvaret. Det är här som T-lymfocoterna, en typ av vita blodkroppar, färdigbildas.

Eftersom äldre ofta har ett nedsatt immunförsvar, till relativt stor del beroende just på att brässens funktion försämrats, så är det här forskningsresultatet en av de mest intressanta jag sett på länge.

Det är också spännande att tänka sig att det faktiskt kan vara så enkelt som att bara tillsätta ett enda ämne för att ett helt organ ska föryngras. Forskarna säger dock att det finns många risker med att prova detta på människor, så den praktiska användningen är nog inte så nära i tiden.

Om någon undrar över bildvalet: Thymus är engelska för bräss, men även latin för timjan!

Åtminstone för mig är begreppet "parabiosis" nytt. Det betyder att man kopplat ihop blodomloppen på två djur, och har visat sig ha en föryngrade effekt, ur vissa aspekter.

Jag har hittat en artikel för den som är intresserad av parabiosis. Det är en genomgång av den historiska bakgrunden, som visar sig vara lång, såväl som möjligheterna som finns i att forska mer på området.

Förhoppningsvis får vi se mer på det här området.

Varför så många utropstecken i rubriken? Jo, för att anpassa mig till tonläget i medierna de senaste dagarna. Idag hade till exempel en av kvällstidningarna en liknande rubrik på löpsedeln. Och allt baserar sig på en studie om konsumtion och frukt och hur det påverkar dödligheten, och som gjorts av UCL i Storbritannien.

I stort sett stämmer säkert resultaten väl, menar många, exempelvis Livsmedelsverket. Samtidigt finns det en del kritik. Till exempel så har forskarna väl egentligen bara skickat ut en enkät där deltagarna fått fylla i hur mycket frukt och grönsaker de konsumerat senaste dygnet. Man kan ifrågasätta hur bra det är som metod.

Sedan så finns det en ännu mer intressant kritik, nämligen att studien inte konstanthåller för totalt kaloriintag. Det innebär att resultatet i stället kan bero på att de som äter mycket frukt och grönt också får i sig mindre kalorier. Som jag skrev om senast igår så är det mycket möjligt att mindre kalorier innebär mindre dödlighet.

Men som sagt: Frukt och grönt är bra!!! (Fast mindre kalorier kanske är ändå bättre).

Förra året publicerades ett väldigt omdiskuterat forskningsresultat. Apor som levt på en kost med få kalorier (ofta kallat CR, calorie restriction) visade sig inte få en längre medellivslängd än en kontrollgrupp som levt på normal kost. Detta stod i strid med mängder av tidigare forskningsresultat, både från studier med råttor och maskar, men även studier på människan - om än inte laboratorieresultat, av naturliga skäl...

Igår publicerades dock en ny studie i Nature, med samma upplägg, och denna gång så levde rhesusaporna klart längre när de åt en kost med få kalorier. Studiens författare passar också på att ifrågasätta utförandet av den tidigare studien. Intressant med studien är förresten att aporna togs med i studierna när de redan var vuxna, vilket bland annat skiljer studien från råttstudier där djuren levt på CR-kost i stort sett hela livet.

Slutsatsen blir dels att frågan om ifall CR fungerar på människan är öppen. Dels i vilken utsträckning resultatet är intressant, med tanke på att detta handlar om en kost som människor nog inte gärna vill utsätta sig för. Det finns så klart en möjlighet att utvecklar läkemedel som imiterar kosten, men även detta är långt i från säkert och flera tidigare försök har visat tveksamma resultat.

Det här är inte ett aprilskämt. Bäst att säga det på direkten!

Däremot ett i raden av intressanta forskningsresultat om stamceller. Forskningen har nu kommit så långt att behandlingarna närmar sig klinikerna.

Ett exempel är ischemisk hjärtsjukdom (bl.a. kärlkramp och hjärtattack), där forskarna i den här studien, fick goda resultat när med hjälp av odlade stemceller i hjärtat.

Allt de gjorde var egentligen att ta stamceller och placera dem rakt in i hjärtmuskeln. Det är inte fråga om någon komplicerad operation utan allt som krävdes var lokalbedömning. Därefter hjälpte stamcellerna till att få hjärtmuskeln och blodkärl att reparera sig själva, vilket ledde till en bättre funktion hos hjärtat.