FORSKNING OM ÅLDRANDET
Det biologiska åldrandet är en process som påverkar alla människor. Här presenteras nyheter om forskning som syftar till att göra livet mer hälsosamt - och längre.
Idag har vi inte förmågan att påverka det biologiska åldrandet i någon större utsträckning. Men det finns mycket spännande forskning om åldrandets biologi, och det är det som är ämnet för Unggammal.
Senaste inlägg
- Hudens mikroorganismer påverkar åldrandet?
- Stamceller hjälper mot Parkinson
- Varför telomerer inte är nyckeln till åldrandet
- Massor av referenser till forskning om åldrandet
- De som fötts på 00-talet kommer bli minst 100 år - i genomsnitt
- Senescenta celler kan förklara många sjukdomar
- Minskad mängd mindre blodkärl hos äldre
- Mänskliga celler kan föryngras med Yamanaka-metoden
- Återskapande av levern i lymfkörtlar
- Livslängden har ökat - vid alla åldrar
Arkiv
Länkar
Senaste kommentarer
2014 > 07
0 kommentarer 
Om en 67-åring har en eller flera av de vanliga folksjukdomarna minskar den personens förväntade livslängd kraftigt, visar en amerikansk databasstudie. Den som inte har någon av cancer, hjärtsjukdom, stroke, KOL eller alzheimers vid 67 har en förväntad livslängd på 22,6 år (lever alltså till 89,6), medan den som har fler än 10 kroniska sjukdomar har en förväntad livslängd på 7,7 år (till 73,7).
Medellivslängden i USA är ca tre år kortare än i Sverige (2012 var den 78,74 respektive 81,70 år), så siffrorna är inte riktigt möjliga att översätta.
Intressant är däremot att dessa sjukdomar till stor del orsakas av livsstilsfaktorer som rökning och fysisk inaktivitet. Slutsatsen blir därför att det går att påverka sin livslängd i stor utsträckning. Det är först över 90 års ålder som det genetiska arvet blir riktigt viktigt.
Medellivslängden i USA är ca tre år kortare än i Sverige (2012 var den 78,74 respektive 81,70 år), så siffrorna är inte riktigt möjliga att översätta.
Intressant är däremot att dessa sjukdomar till stor del orsakas av livsstilsfaktorer som rökning och fysisk inaktivitet. Slutsatsen blir därför att det går att påverka sin livslängd i stor utsträckning. Det är först över 90 års ålder som det genetiska arvet blir riktigt viktigt.
Här om dagen publicerades ett upprop i Nature, en av de mest betydelsefulla naturvetenskapliga tidskrifterna, där tre forskare kräver ett ökat fokus på forskning om åldrandet. Deras främsta argument är att åldrandet kommer som ett "paket", och att det därför är viktigt att forska om åldrandet i sig själv och inte bara om enskilda åldersrelaterade sjukdomar. (Sammanfattning här)
De föreslår också en början på en strategi framåt. De studier som ingår och som de vill ha ett ökat stöd till är verkligen inte kontroversiella, eftersom det blivit allt mer accepterat att forska om åldrandets mekanismer. De som har mer radikala idéer om vad som behöver göras, som t.ex. SENS Research Foundation, ser också utspelet som något positivt eftersom det just visar på att det är allt fler som öppet propagerar för mer forskning om åldrandet.
De föreslår också en början på en strategi framåt. De studier som ingår och som de vill ha ett ökat stöd till är verkligen inte kontroversiella, eftersom det blivit allt mer accepterat att forska om åldrandets mekanismer. De som har mer radikala idéer om vad som behöver göras, som t.ex. SENS Research Foundation, ser också utspelet som något positivt eftersom det just visar på att det är allt fler som öppet propagerar för mer forskning om åldrandet.
Telomerer som förkortas har ibland setts som en indikator på åldrande. Numera (och som jag skrev om tidigare) har det väl visat sig vara lite mer komplicerat.
En ny studie visar att längden på telomererna inte är förknippade med rökning, ökad kroppsvikt, fysisk aktivitet och liknande livsstilsfaktorer som är förknippade med åldrande. Dessutom hittar författarna ingen koppling mellan korta telomerer och mortalitet.
En ny studie visar att längden på telomererna inte är förknippade med rökning, ökad kroppsvikt, fysisk aktivitet och liknande livsstilsfaktorer som är förknippade med åldrande. Dessutom hittar författarna ingen koppling mellan korta telomerer och mortalitet.
Forskare visar nu att kalorireduktion hos möss gör att mängden så kallade VSEL, en slags stamceller, ökar i mängd. Kanske kan detta vara en mekanism som kan förklara varför kalorireduktion leder till en ökad medel- och medianlivslängd.
VSEL är en slags väldigt små stamceller som varit väldigt omdiskuterade på sistone. Vissa ifrågasätter till och med deras existens, men de börjar bli mer accepterade. Det handlar om stamceller som finns lite överallt i kroppen, och alltså även i vuxen ålder. Det gör att de eventuellt kan aktiveras och användas för att reparera kroppen.
Exakt hur mekanismen som har med kalorireduktion att göra skulle fungera är oklart, men kanske är forskningsresultatet ändå ett steg på vägen mot att förstå hur det skulle gå att åstadkomma samma effekt som kalorireduktion - utan att behöva sluta äta!
VSEL är en slags väldigt små stamceller som varit väldigt omdiskuterade på sistone. Vissa ifrågasätter till och med deras existens, men de börjar bli mer accepterade. Det handlar om stamceller som finns lite överallt i kroppen, och alltså även i vuxen ålder. Det gör att de eventuellt kan aktiveras och användas för att reparera kroppen.
Exakt hur mekanismen som har med kalorireduktion att göra skulle fungera är oklart, men kanske är forskningsresultatet ändå ett steg på vägen mot att förstå hur det skulle gå att åstadkomma samma effekt som kalorireduktion - utan att behöva sluta äta!
I dagarna presenterades forskning som visar att det går att injicera betacyclodextrine i ögat och på så sätt bryta ner den lipofuscin som orsakat åldersrelaterad makulär degeneration, en form av förändringar av gula fläcken som kan leda till blindhet.
Det som är intressant med detta är att lipofuscin inte bara ansamlas i ögat, utan på många platser i kroppen. Det är en del av åldrandet som drabbar alla, och som orsakar sämre fungerande lysosomer, vilket i sin tur gör att dessa cellernas städorganeller inte lyckas hålla cellerna i god form. För att vi ska leva längre behövs det alltså en lösning på detta, och nu finns det en kandidat för ett läkemedel som skulle kunna åstadkomma detta.
Det som är intressant med detta är att lipofuscin inte bara ansamlas i ögat, utan på många platser i kroppen. Det är en del av åldrandet som drabbar alla, och som orsakar sämre fungerande lysosomer, vilket i sin tur gör att dessa cellernas städorganeller inte lyckas hålla cellerna i god form. För att vi ska leva längre behövs det alltså en lösning på detta, och nu finns det en kandidat för ett läkemedel som skulle kunna åstadkomma detta.
Telomerer är ett av de aspekter av åldrandet som vi sett mest publicitet om de senaste åren. Telomererna är ändbitarna på kromosomerna, och det har visat sig att kortare telomerer är starkt förknippat med åldrandets sjukdomar. Att det finns en koppling till åldrandets är alltså klart men hur den kopplingen ser ut är mindre tydligt. Särskilt som längre telomerer även är förknippat med ökad risk för vissa former av cancer. Här är en intressant genomgång av det lite oklara forskningsläget i fråga om telomerer.
Med åldern producerar cellernas mitokondrier allt mindre energi. Detta orsakar en lägre motståndskraft mot sjukdomar - och mot åldrandet själv. Nu har Victor Darley-Usmar och hans team från University of Alabama, Birmingham, skapat ett index för att mäta detta hos individer.
Testet kallas Bioenergeticcs Health Index (BHI) och mäter syret som används av cellen i vila och sedan under metabolisk stress, varpå dessa värden jämförs. Darley-Usmar menar att detta test borde bli lika vanligt som blodtrycksmätning i vården.
Testet kallas Bioenergeticcs Health Index (BHI) och mäter syret som används av cellen i vila och sedan under metabolisk stress, varpå dessa värden jämförs. Darley-Usmar menar att detta test borde bli lika vanligt som blodtrycksmätning i vården.
En undersökning av Andrew Dillin mfl vid UC Berkeley visar att möss som saknar en receptor (TRPV1) för smärta lever 14 procent längre.
Det är känt sedan länge att det verkar finnas en koppling mellan smärta och livslängd. De som har kronisk smärta lever exempelvis ofta ett kort liv.
Sannolikt skulle det dock vara en dålig idé att försöka hitta något sätt att minska smärtkänsligheten hos människor, eftersom man då riskerar att t.ex. inte känna när man bränner sig...
Det är känt sedan länge att det verkar finnas en koppling mellan smärta och livslängd. De som har kronisk smärta lever exempelvis ofta ett kort liv.
Sannolikt skulle det dock vara en dålig idé att försöka hitta något sätt att minska smärtkänsligheten hos människor, eftersom man då riskerar att t.ex. inte känna när man bränner sig...
Lokman atroshi » Metformin - hur fungerar det mot åldrandet?: ”Jätte bra”
Bengt » Olika strategier för att rädda stamcellerna: ”Bra att det jobbas med detta. ”
Timmy » Intervju med en åldrandeentreprenör : ”Perfekt, har letat efter den intervjun men inte hittat den.”
Timmy » Lungor från grisar: ”Vad härligt att höra framsteg på den här fronten! ”
Timmy » Framtiden för behandling av celler i senescence: ”Intervjun är definitivt läsvärd! ”