NY FORSKNING OM ÅLDRANDE

Forskare har upptäckt ett ämne som verkar vara en viktig del av mekanismen bakom att det går att leva längre genom att äta mindre. Det handlar om neuropeptid Y, som förmedlar nervimpulser i hjärnan och det autonoma nervsystemet.

Det ska sägas att det inte verkar vara så att mekanismen enbart fungerar genom neuropeptid Y, men den är åtminstone en del av den. Dessutom är det ett ämne som borde fungera att ta som läkemedel, till exempel genom att aktivera specifika organ som lever, hjärta och andra muskler eller blodomloppet.

Tidigare har flera studier visat att IGF-11 är det hormon som gör att ungt blod i en gammal kropp (en process som kallas parabiosis) verkar föryngrande på bland annat muskler. Åtminstone anses det vara ett av de viktigaste ämnena. Men nu har en annan forskningsgrupp haft problem med att repetera studien, och har samtidigt sagt att IGF-11 inte ens verkar minska med åldern. Det verkar som att det var något annat, eller möjligen en viss variant av IGF-11, som orsakade effekten i den ursprungliga studien. Möjligen är det i stället det närbesläktade ämnet myostatin. 

Vad är det då som gör att ungt blod även föryngrar skelettet? Här har en ny studie hittat ett ämne som kallas beta-catenin som ökar när yngre blod kommer in i kroppen, vilket leder till förbättrat läkande av ben som skadats. Detta är alltså ett svar på vad som händer i kroppen vid parabiosis, och det återstår att hitta ett ämne som orsakar förändringen. 

En större diskussion är vad effekterna av parabiosis egentligen visar. Är det ett tecken på att det finns ett signalsystem en high-level signalering som åstadkommer åldrandet, så som programmerat åldrande-skolan gärna vill hävda? Det finns också de som inte alls tror att det finns någon high-level utan att allt är wear and tear som händer lokalt i våra celler. 

 

Amerikanska biotechföretaget Retrotope startar nu en klinisk prövning som ska testa om ett särskilt fett fungerar mot Friedreichs ataxia, en genetisk sjukdom som har vissa likheter med åldrande.

Det handlar om att bota effekter av fria radikaler i cellerna. Som många säkert känner till är teorin om att fria radikaler orsakar åldrande en av de äldsta, men på senare år har den också ifrågasatts. Men den kan ändå ha viss bäring på de skador som uppstår på cellernas membran, och dess fettmolekyler. Det nya ämnet ska skydda membranen genom att stärka de molekylära bindningarna, och därmed minska risken att de reagerar med de fria radikalerna. Det har åtminstone fungerat på jäst, och nu ska det alltså testas på människor.

En läkemedelskandidat som redan undersöks för sin effekt mot cancer visar sig nu även föryngra stamcelller i såväl hjärnan som musklerna. Detta är intressant inte minst eftersom det visar att det finns likheter i åldrandets mekanismer i dessa olika typer av celler.

Ämnet påverkar TGF-beta 1, en tillväxtfaktor som finns i många typer av celler. Detta verkar vara en möjlig väg för att försena åldrandet i en rad olika delar av kroppen, och visar sig alltså nu också vara möjlig att påverka med hjälp av en molekyl som kan spridas i kroppen på ett sätt som är praktiskt genomförbart. Intressant är också att det är möjligt att en del av den effekt som kan ses genom att ge yngre individers blod till äldre individer, så kallad parabiosis, kan bero på påverkan på just TGF-beta 1.

Mycket mer forskning krävs naturligtvis innan detta kan leda till en användbar behandling, men det är ändå ett viktigt steg.

Det finns en mycket stor mängd forskningsresultat som visar olika metoder som framgångsrikt förlänger livet på möss och råttor. Men däremot inga som visar att det går att förlänga livet på människor. Vilket sannolikt främst beror på att det inte går att experimentera på människor på samma sätt. Etiska hänsyn och människors längre livslängd lägger krokben.

Följden är att många människor inte är medvetna om att det idag finns många intressanta läkemedelskandidater som skulle kunna användas för att förlänga människors liv. Nu har några forskare kommit på ett sätt att ändra detta och öka medvetenheten. De ska genomföra vad de kallar Dog Aging Project, som syftar till att använda rapamycin för att visa att även större däggdjurs liv kan förlängas med enkla medel. Förhoppningsvis kan detta vara en bra metod. När människor erbjuds läkemedel med bevisad effekt på sitt husdjurs livslängd kanske de även börjar efterfråga samma sak till sig själva.

Den som vill donera till forskningen erbjuds att göra det på projektets hemsida.