FORSKNING OM ÅLDRANDET

GDF-11, Growth Differentiation Factor 11, har tidigare visat sig vara ett ämne vars halt i blodet sjunker allt mer med åldern. Tillförs mer GDF-11 blir den kardiovaskulära hälsan bättre, och såväl hjärna som muskler visar tecken på att föryngras. Det här är också orsaken till att det är hälsosamt för äldre personer att få blod från yngre, så kallad parabiosis. Nu visar forskare att nivåerna på GDF-11 har ett genetiskt ursprung i väldigt stor utsträckning - ca 75 procent för att vara mer exakt.

Det här innebär att vi har en nyckel till hur nivåerna på GDF-11 kan påverkas och även till vad som gör att de är olika höga hos olika människor.

Forskare har gett möss behandling med dasatinib och quercetin, två ämnen som rensar ut celler i senescence, det viloläge som orsakar inflammation och andra negativa effekter i kroppen hos äldre. Det visar sig att behandlingen gav positiva effekter på blodkärlen, vilket är något som inte är oväntat men som tidigare inte visats.

Senste åren har allt fler forskare fokuserat på att rensa ut celler i viloläge för att hejda åldrandets negativa effekter. Två företag,Oisin Biotechnology och Unity Biotechnology, har också bildats för att försöka få fram kliniskt användbara och godkända ämnen för mänskligt bruk.

En kartläggning visar nu vilka gener som uttrycks i olika delar av kroppen och hur detta påverkar livslängden hos en rad olika däggdjur. Forskarna (Fushan et al) har på så sätt kunnat visa hur en rad gener uttrycks mer eller mindre för att påverka livslängden. Detta kan förklara sådana fenomen som att råttor lever ca tre år medan nakenråttor kan bli tio gånger så gamla - trots att de är närbesläktade och alltså borde ha likartade gener.

Det rör sig om en mycket lång rad gener som kan påverka livslängden, vilket också innebär att det är många gener som behöver påverkas för den som skulle vilja påverka livslängden. Eftersom människan är en av de däggdjur som lever längst, och särskilt i förhållande till närbesläktade arter, så kanske detta hur som helst inte är en framkomlig väg.

I en ny studie som presenteras i Science idag har forskare på Mayo Clinic lyckats förlänga livet på möss med 17-35 procent genom att rensa ut celler i så kallad senescence, ett slags bestående viloläge. Forskarna rensade ut 50-70 procent av sådana celler från mössens medelålder och framåt, genom regelbundna behandlingar, och lyckades alltså få dem att leva klart längre.

En intressant sak att notera är att det rör sig om genetiskt förändrade möss som var särskilt anpassade för att det skulle vara lätt att rensa ut cellerna i senescence, och att metoden alltså inte går att översätta till människor. Det finns dock andra metoder och det finns även företag som ligger i startgroparna för att starta kliniska studier på människor i syfte att just rensa ut den här typen av celler.

En annan intressant detalj är att forskarna såg förbättrad funktion på hjärta och njurar och såg en minskning av cancertillväxt. Likaså i fråga om beteendet, som verkade yngre i den mening att de var mer nyfikna och intresserade av att utforska nya platser. Samtidigt såg de dock ingen förbättring i fråga om minnesfunktion, balans, kroppskoordination eller muskelstyrka. Det verkar alltså som att vissa aspekter av åldrandet påverkas men inte andra.

Kopplingen till cancer syns även i ett annat forskningsresultat från denna vecka, och som denna gång publicerades i Genes & Development. Forskare vid University of Pennsylvania har visat att ett enzym som släpps ut av celler i senescence stödjer inflammation som i sin tur leder till att cancer utvecklas och växer.