FORSKNING OM ÅLDRANDET

I en studie från Leiden University visar det sig att möss som äter 30 procent mindre kalorier än normalt får ett mindre aktivt immunförsvar. Kanske är detta ett av skälen till att möss, till skillnad från många andra djur, inte får en lika radikal livsförlängande effekt av kalorireduceringen.

De senaste åren har vi fått se en debatt om huruvida de båda studier som gjorts på apor har visat på någon livsförlängande effekt över huvud taget av att äta radikalt färre kalorier. Studien om immunförsvarsproblemen är ytterligare något som gör att man kan fundera över om detta är en behandling som är intressant att ens fundera på. 

Samtidigt finns det studier som visar att till exempel fasta ger positiva effekter på människor, och det finns även studier där man testar olika ämnen som sägs utnyttja samma mekanismer - men utan att minska hur mycket man äter. Kanske är detta en mer framkomlig väg för framtida forskning.

Stamceller botade åldersrelaterad osteoporos hos möss, i en studie från University of Toronto och Ottawa Hospital. En enda injektion av mesennchymala stamceller (MSC) räckte för att osteoporosen i stort sett fullständigt kunde tas bort och benen föreföll unga.

Detta är en åkomma som åstadkommer uppskattningsvis 8,9 miljoner frakturer varje år. Ett fall som orsakar en fraktur är en vanlig början i en utförsbacke som för många äldre slutar med döden.

Det pågår redan studier med stamceller på människor som författarna nu ska komplettera med mätningar av hur deras ben har påverkats. Därefter går det att avgöra om det finns anledning att börja fundera på studier på människor inom fem år, säger forskarna.

 

Nyheterna om celler i senescence, viloläget som många celler så småningom hamnar i och som är skadligt på flera sätt, kommer nu tätt. Det har gått så långt att några forskare menar att senescence är själva centrum för åldrandet. Det finns de som är skeptiska till detta så klart, och vi får väl se om telomererna kommer efterträdas som det mest haussade botemedlet mot åldrandet.

Hur som helst, artikeln i Frontiers of Genetics argumenterar för att subcellulära skador via senescence orsakar åldrandet så som det syns i hela systemet (individen). Senescence är en bro, helt enkelt genom att små skador i cellen (exempelvis DNA-brott, kortare telomerer och mitokondrieskador) så småningom når en nivå där senescence av cellen blir följden. Därmed orsakas SASP (senescence-associated secretory phenotype), som i sin tur orsakar nedbrytning av vävnaden.

Om de har rätt så är de nyligen rapporterade studierna där man rensade ut celler i senescence och uppnådde 20 procent längre livslängd hos möss bara början. Men långt ifrån alla tror dock att det ens finns ett centrum för åldrandet, så ytterligare forskning behövs verkligen.

En intressant aspekt av senescence är att dessa celler normalt rensas ut ur kroppen av immunförsvaret, och frågan är då om det skulle gå att få immunförsvaret att fungera bättre? Det pågår forskning om detta, och nyligen kom en artikel där man hittat aspekter av immunförsvaret som skulle kunna påverkas för att det ska bli bättre på att stöta ut celler i senescence.